Direktsändning / Podcast från Nyhetseko Radio.
onsdagsprat
Arbete, arbetsplats, Teknik,
Inga Personliga Serverproblem – Lite Tough Love
När man driver 19 olika plattformar måste man kunna ställa om snabbt. I ena sekunden sitter jag och designar mönster, bokomslag eller arbetar med nästa artikel, och i nästa slår en teknisk skugga till som får hela verksamheten att stanna upp. Det var precis det som hände nyligen när Strawberry Shopping drabbades av en massiv överbelastningsattack. Den första tanken hinner förstås komma: varför händer det här just nu? Men ganska snabbt får man lägga frustrationen åt sidan och börja titta på vad som faktiskt händer. Var läcker det? Vad har förändrats? Vad är det systemen försöker säga?
Efter att ha arbetat med många plattformar samtidigt har jag också insett att serverproblem sällan är personliga. Ett cyberangrepp känns lätt som ett direkt angrepp mot den egna verksamheten, men oftast handlar det snarare om digital geografi. Servern råkar ligga på en del av internet där trafikflödena ser ut på ett visst sätt och där någon testar, gissar eller skickar vidare enorma mängder trafik. Det betyder inte att någon känner till vem jag är eller vad jag gör. Det är lite som en översvämning. Vattnet väljer inte hus efter personlighet. Står man i vägen för floden får man hantera konsekvenserna.
En annan sak jag har tänkt på är hur annorlunda relationen till systemen blir när man själv har byggt upp dem. Jag har satt upp mallarna, installerat tillägg, byggt arbetsflöden, skrivit innehåll och levt med plattformarna under lång tid. Man lär sig hur de fungerar när allt är normalt och märker därför ganska snabbt när något avviker. Det handlar inte om att människor i större organisationer bryr sig mindre om sitt arbete. Det handlar snarare om närhet. Ju närmare man lever med sina system, desto lättare blir det att upptäcka de små förändringarna innan de utvecklas till större problem.
Det blev extra tydligt under den här attacken. De vanliga automatiska skydden sade i princip ingenting. Brandväggar, säkerhetssystem och kontrollpaneler såg ut att må bra, trots att något uppenbart inte stämde. Det är då jag brukar förlita mig på det jag kallar tomrumslogik – att reagera på det som saknas eller på när ett invant mönster plötsligt förändras. I det här fallet var det en gammal, statisk webbplats som började ladda ovanligt långsamt. Den borde inte ha påverkats alls, men det var just den detaljen som fick mig att börja gräva djupare.
Jag lämnade de grafiska gränssnitten och gick direkt till kommandotolken för att se vad som faktiskt pågick. Där gick det att läsa av serverns verkliga tillstånd. Trafikvolymerna var inte normala och vissa portar uppvisade tydliga avvikelser. Genom att jämföra flera ögonblicksbilder från samma tidsperiod gick det till slut att se vilka variabler som förändrades samtidigt. Ibland är det inte de stora larmen som avslöjar problemet, utan de små detaljerna som inte beter sig som de brukar.
Mitt i allt det här dök ytterligare ett problem upp, och det visade sig vara minst lika intressant. Kunder lade produkter i sina varukorgar på Strawberry Shopping och informationen gick vidare till leverantörerna, men mitt eget aviseringssystem missade händelserna helt. Resultatet blev tidskrävande manuellt arbete med att hantera spökordrar och reda ut vad som egentligen hade hänt.
Samtidigt blev det också ett kvitto på att något faktiskt fungerade. Människor hittade till butiken. De tittade på produkterna och försökte genomföra köp. Intresset fanns där. Problemet låg inte i efterfrågan utan i infrastrukturen runt omkring. Det förändrade också mitt sätt att se på de där nästan-köpen. De var inte bara ett tekniskt irritationsmoment, utan ett tecken på att människor faktiskt stod vid dörren och försökte komma in.
Det fick mig också att fundera över hur mycket tid som går åt till att bevaka sådant som egentligen fungerar. Att ha 19 flikar öppna och hoppa mellan olika plattformar är inte ett hållbart arbetssätt. Jag vill inte sitta och stirra på skärma
