Nyhetseko.se, Christine Djerf
Efter rapporten på Nyhetseko.se syns fler artiklar i den svenska dagspressen om förklaringar bakom den höga arbetslösheten (543 000 SCB). En artikel återfinns på SVT där man plikttroget förklarar att den höga arbetslösheten troligtvis också beror på studenter som studerar över hela Sverige! Medlåldern på studerande är 24 år (Näringslivet) och studenter finns upp till 74 år. De studerande är inte seperata från övrig befolkning. Många studerar för att få inkomst.
Totalt antal utländska studerande förra läsåret var 43000 enligt Universitetskanslerämbetet. Över huvudtaget är det 120 000 färre utrikesfödda inskrivna på Arbetsförmedlingen än inrikesfödda. Det är samma siffra som Aftonbladet publicerade för 2021. Den största ökningen ligger med andra ord trots betydligt större folkmängd i den inhemska befolkningen.
Det första systemfelet jag ser är att utländska medborgare som studerar i Sverige får vara med och konkurrera om jobben. Om dessa individer ändå tjänar åt Sverige på något sätt (vad är vinsten att ta in utländska studenter och var återfinns den här uppgörelsen) då bör det belysas och dessa ska inte räknas in i Sveriges årsredovisning för svenska medborgare om antalet lediga arbetsplatser samtidigt inte påvisas öka eller minska.
Inhemska studerande oavsett bakgrund behöver inkomst och antas uppfylla sin kvot till statskassan.
Det kan vara en statistikmiss också där tillfälliga jobb räknas in i den behövda kvotan fasta tjänster? Då får vi en kraftigt missvisande bild.
Vem med röst i det offentliga samtalet har missat att transparent tydliggöra hur tillfälliga arbeten är beräknade efter folkmängd och faktiskt behov, inte som fast anställning för Seriges ekonomiska behov? Eller är det tidningarna i sig som missat kontrollera innan publicering?
Det är självklart att politikerna fokuserar på enskilda grupper, den är alltid ”billigast” att göra något åt, men det tar fortfarande inte bort det faktiska problemet – Sverige saknar 500 000 arbetsplatser för att täcka befolkningens behov.
På sociala forum under politikerinlägg syns senare kommentarer om att viljan saknas att arbeta, vilket naturligtvis faller på sin orimlighet. För två veckor sedan sökte jag jobb inom städ och försäljning. Pga diskbråck klarar inte kroppen av ett städjobb men Arbetsförmedlingen kräver ändå att man söker allt som går att få. För mig spelar det ingen roll vad jag egentligen arbetar med, det finns ingen prestige som säger att arbetslöshet och ekonomiskt frånfälle är bättre än att jobba som städare.
Jag sökte arbeten i Stockholmstrakten, jag fick svar, jag sökte på företaget och fann att deras placering var i Gävle och de sökte lokalt. Den här missmatchningen går åt två håll – jag söker jobb som mest troligt inte kommer att hända och de (eller någon annan) hade lagt in annonsen under fel ort.
Arbetet skriver i Januari 2025:
| Hälso- och sjukvård | 23 435 |
| Yrken med social inriktning | 6 398 |
| Försäljning, inköp, marknadsföring | 6 306 |
| Pedagogik | 5 474 |
| Administration, ekonomi, juridik | 5 160 |
| Transport, distribution, lager | 4 997 |
| Data/IT | 4 351 |
| Installation, drift, underhåll | 3 621 |
| Hotell, restaurang, storhushåll | 3 281 |
| Yrken med teknisk inriktning | 3 157 |
| Industriell tillverkning | 2 918 |
| Bygg och anläggning | 2 577 |
| Sanering och renhållning | 2 310 |
| Chefer och verksamhetsledare | 1 976 |
| Säkerhet och bevakning | 1 784 |
| Naturbruk | 1 071 |
| Kultur, media, design | 836 |
| Naturvetenskap | 770 |
| Militära yrken | 553 |
| Kropps- och skönhetsvård | 399 |
| Hantverk | 149 |
| Totalsumma | 81 523 |
Svenskt Näringsliv skrev 2022:
I en granskning av matchningen mellan utbildningsinriktning- och nivå och de yrken som individer på arbetsmarknaden har, som Svenskt Näringsliv låtit göra med SCB:s statistik, framkommer det att nära en halv miljon är antingen under- eller överkvalificerade för de arbeten de har.
447 575 anställda har helt enkelt inte en förväntad utbildningsbakgrund för sitt jobb.
Nu kan jag ju röra till det alldeles förskräckligt och påstå att några tjänster som passar min erfarenhet och kunskap är redan tillsatta av icke behöriga. I annat fall har vi en egentlig betydligt större arbetslöshet. Det är mycket tydligt att utbildade saknas för befintliga tjänster i Sverige och den grupp jobbtillfällen som varit flest under många år är inom sjukvård!
Sjukvård i sig är ingen betallösning för statskassan, det är den preliminära utgiften. Medan fler människor behöver sjukvård -> resultat av större folkmängd, folktäthet (virus- och bakteriell spridning), fler arbetsrelaterade skador -> så dras sjukvårdsplatser in samtidigt som högre arbetsbörda läggs på befintlig personal.
Då får vi nya perspektiv — den sektorn som kräver flest utbildad personal har minst utbildad och outbildad personal, samtidigt som antalet lediga tjänster inom sjukvården inte rört sig sedan 2010.
Socialstyrelsen 2011:
Rapportens avsnitt om arbetsmarknaden beskriver en stabil men ansträngd vårdsektor. Den konstaterar att efterfrågan på personal redan 2010 var mycket hög, särskilt inom äldreomsorg, primärvård och specialistvård.
Dock betonas att antalet faktiska lediga tjänster inte ökade, utan låg på en ungefär jämn nivå sedan början av 2000-talet. Personalbristen berodde alltså inte på fler utlysta platser, utan på att många tjänster förblev obesatta.
Centrala punkter
- Personalstyrkan inom hälso- och sjukvård utgjorde 16–17 % av hela arbetsmarknaden 2010.
- Rapporten framhåller att bristen inte handlar om att fler tjänster skapats, utan om ersättningsbehov: stora pensionsavgångar, hög personalomsättning och svårigheter att behålla sjuksköterskor och undersköterskor.
- Antalet lediga jobb inom vård och omsorg motsvarade i stort samma nivå som 2005–2009, men behovet av nyrekrytering var stort på grund av avgångar.
- Prognoserna visade att om inga strukturella förändringar gjordes skulle bristen kvarstå på ungefär samma nivå fram till 2020, trots befolkningstillväxt.
Framtidsbedömningar i rapporten
- Rapporten förutsåg ingen dramatisk ökning i antalet vårdyrken totalt, utan snarare en förskjutning mot fler deltider och mer specialiserade tjänster.
- Man räknade med att teknik, effektiviseringar och budgetrestriktioner skulle hålla nere den totala personalvolymen.
- Flera regioner nämner i texten att vårdorganisationerna redan då tvingades minska antalet anställda trots ökade vårdbehov, för att hålla kostnaderna inom ramen.
Slutsats utifrån 2010 års data
Rapporten ger ingen indikation på att vårdsektorn stod inför en kraftig expansion. Tvärtom:
den beskriver ett läge av konstant brist på personal inom ett i övrigt oförändrat antal tjänster.
Med andra ord:
2010 hade Sverige redan lika många utlysta vårdtjänster som systemet klarade av ekonomiskt – bristen uppstod inte genom nya jobb, utan genom tomma befintliga platser.
Jämförelsegrund för 2025
Om man utgår från denna 2010-nivå, så innebär det att:
- Det inte är troligt att dagens (2025) nivå av lediga tjänster är “rekordhög” i historisk mening.
- Skillnaden idag ligger i personalbortfall, inte i fler tillgängliga platser.
- Justerat för befolkningsökningen (från ca 9,3 miljoner 2010 till ca 10,6 miljoner 2025) innebär detta att antalet vårdtjänster per capita snarare minskat, särskilt med hänsyn till de omfattande kostnadsbesparingarna i regionerna.
Arbetsmarknaden inom vård och omsorg: 2010 vs 2025
En jämförelse mellan Sjukvård 2010 och aktuella öppna källor från 2025 visar att antalet tillgängliga vårdtjänster i Sverige inte ökat i takt med befolkningsutvecklingen.
I rapporten Sjukvård 2010 (s. 35–46) framgår att vård- och omsorgssektorn redan då utgjorde omkring 16–17 % av hela arbetsmarknaden, med ett konstant antal utlysta tjänster sedan mitten av 2000-talet. Personalbristen beskrevs inte som ett resultat av expansion, utan av vakanta tjänster, pensionsavgångar och rekryteringssvårigheter inom oförändrade organisatoriska ramar. Prognosen pekade på fortsatt stagnation fram till 2020 om inga strukturförändringar gjordes.
Femton år senare visar Arbetet (3 jan 2025) att av cirka 83 000 lediga jobb i Sverige var 11 000 underskötersketjänster och 4 000 sjukskötersketjänster. Vården står alltså fortfarande för omkring en femtedel av alla lediga jobb, ungefär samma proportion som 2010. Skillnaden är att befolkningen vuxit från 9,3 miljoner till drygt 10,6 miljoner, samtidigt som regionernas budgetramar minskat.
Den statistiska relationen innebär att antalet tillgängliga vårdtjänster per capita snarare minskat än ökat, trots att bristläget kvarstår. Det nuvarande “rekordbehovet” av vårdpersonal återspeglar därför inte någon faktisk expansion, utan en försämrad bemanningsförmåga inom oförändrad tjänstestruktur.
Jag vill göra en sammanfattning av artikeln
Ur humanistisk synvinkel förstår jag mycket väl de individer som ”tror” att alla dessa lediga tjänster är obemannade pg a lathet eller arbetsvägran, även om min kunskap speglar andra fakta. Att inte förstå andra människors utsatthet är extremt vanligt — framförallt i de fall som rör ekonomi och arbete! ”Jag har jobb, varför har inte du det?” -är den mest felaktiga tolkningen av utsatthet! Brist på reell gatu-kunskap är en effekt av segregerat samhälle! Men vi bör också minnas att arbetslöshet är främst den utsattas bekymmer inte den ekonomiskt bemedlades lyxproblem!
