Direktsändning / Podcast från Nyhetseko Radio.
Christine Djerf
Butik, Psykologi, Marknadsföring
# Av med offerkoftan – varför det ibland är nödvändigt att lämna det gamla bakom sig
Efter tio år är The Project avslutat. Plattformarna är byggda, systemen finns på plats och en ny fas i livet har börjat. Men med avslutet kommer också en annan insikt: någon gång måste man lägga av sig offerkoftan.
Det är ett uttryck som ofta används slarvigt, ibland som en uppmaning att "rycka upp sig". Men verkligheten är betydligt mer komplicerad än så.
För att kunna lösa ett problem måste man först beskriva det.
Om du kommer till en läkare med ett brutet ben kan du inte säga att allt är bra. Du måste förklara vad som har hänt. Du måste beskriva smärtan, hur du föll och varför du inte kan gå. Ibland måste du upprepa det flera gånger för att bli förstådd.
Annars riskerar du att lämna vårdcentralen med en burk Ipren i handen när det egentligen är ett gips du behöver.
På samma sätt fungerar livet.
Människor som har kämpat länge måste ofta förklara sina hinder om och om igen. De behöver beskriva motgångar, ekonomiska problem, stängda dörrar eller situationer där de inte fått samma förutsättningar som andra. Det är inte alltid självömkan. Många gånger är det en nödvändig del av att identifiera problemet och hitta en lösning.
Men det finns också en punkt då förklaringen har tjänat sitt syfte.
När benet är gipsat.
När behandlingen har börjat.
När resurserna finns på plats.
Då måste nästa steg tas.
Efter tio år med The Project har den punkten kommit.
Det betyder inte att det som varit ska förnekas eller glömmas bort. Tvärtom. Hela resan, alla misslyckanden och alla hinder har varit en del av byggprocessen. De har format kunskap, erfarenhet och nya möjligheter.
Men det går inte att leva resten av livet som den person man var när man kämpade sig igenom de svåraste åren.
Någon gång måste man lämna väntrummet.
Någon gång måste man resa sig och börja använda det man byggt.
Det är där den verkliga förändringen sker.
Att lägga av sig offerkoftan handlar därför inte om att låtsas att allt varit enkelt eller att problemen aldrig existerat. Det handlar om att erkänna att ett kapitel är avslutat och att identiteten som överlevare inte längre behöver vara den enda berättelsen.
The Project handlade i många år om att bygga förutsättningar för framtiden. Nu finns de där.
Det känns bra att lämna den gamla rollen bakom sig.
Inte för att kampen saknade betydelse, utan för att den gjorde sitt jobb.
Nu börjar ett nytt kapitel – ett kapitel där fokus inte längre ligger på vad som saknades, utan på vad som faktiskt har byggts.
