Om vi ska hårddra det som båda debattörerna gör, så är inte hemmasittande barn offer för generalitet!
Ulrica Björkblom Agah och Helena Granström båda debattörer!
Jag vill börja med att ta upp vissa ord som system och auktoriteter:
- ”System” kan mycket väl vara fel fastän både lärare och föräldrar är fantastiska!
- ”Auktoritet” ingår i hierarkier och långt ifrån alla är genetiskt anpassade att följa utan att leda sig själv och förstår inte vad som exakt tillåter rangordning.
Skolsystemet är förlegat och en instutitionell kvarlevnad från 1842 och folkskolestadgan. Jag citerar SO-Rummet; ”Genom folkskolestadgan 1842 blev folkskolan Sveriges första obligatoriska folkundervisning. Redan tidigare hade dock de flesta kunnat läsa bl.a. tack vare de frivilliga skolor som fanns i många församlingar. Folkskolan förutsatte att barnen skulle lära sig att läsa hjälpligt hemma. När detta visade sig vara svårt i industrialismens alltmer föränderliga samhälle, inrättades från 1863-1864 ”småskolor” som förberedande skolor.” Här finns mer intressant information i ämnet, ”Folkskolastadga…”.
Jag vill tillägga att instutitionen ”skola” inte alltid handlat demokratisk lika-nivå i kommunikation för folket, mer som religiös ”indoktrinering”. Men till 1800-talets försvar, så var det så man tänkte och tack vare Kyrkan blev folket läskunnigt! Så om vi börjar att prata om ”systemet”, vilket system som helst så är tanken att det ska utvecklas för att passa den globala utvecklingsnivån och miljoner års ackumelerad kunskap genom vetenskap.
Jag har själv studerat ämnen under 27 år på massor av olika lärosäten och utbildningsplattformar. Vissa är bättre än andra. Vissa lärare är enormt skickliga inom sitt område andra cirkulerar den faktiska kunskapen i brist på faktiskt kunnande. Sen kommer alla nivåer mellan bäst och sämst.
Vi föräldrar är inte bättre eller sämre än lärarna i moral och etik (skolans uppbyggnad) och vi bär med oss erfarenhet av bra och dåliga skolor, en ackumelerad kunskap inte långt ifrån motståndet till folkskolestadgan från allra första början. Även lärare är barn till tidigare elever idag, även lärare har barn som råder under skolplikt. Men från 1842 har inte den ifrågasatta skolinstitutitionen hittat en utbildningsmodell som på riktigt passar alla.
Som elev lär jag mig orhört snabbt, många ämnen begriper jag inom timmar. Kurser som annars är belagda över veckor. Är jag alltid lika brilliant? Absolut inte! Jag har fortfarande svårt att pyssla ihop kylskåpsmagneter och i tanke på de väldigt avancerade plattformar jag byggt borde jag kunna programmering. Men när programmering läggs framför mig lägger sig min hjärna platt, häller upp och sedan smuttar på en Shirley Temple medan den svarar ”…nope! Not gonna do that!”
För faktum, om det skulle bli programmeringskrav i framtida skolor skulle utbildningstiden för mig bli minst dubbelt så lång som fyra årig teknisk och det är oklart ifall jag skulle infinna mig på lektionerna! Varför är det så här?
Lättaste svaret är att ursprunget för människans kommunikation är baserat på ”fittest survive”, en variation av Charles Darwins teori om genom tiderna ärvda förmågor för arters överlevnad. En icke befintlig diagnos ”Pattern Mapper” såg mönster, upptäckte faror tidigt och verkade för systems hållbarhet. Det finns inte alls lika många ”pattern mappers” som jägare och samlare, en benämningen på forntida samhällen, där människorna livnärde sig på jakt, fiske och insamling av ätbara växter.
En individ som fungerar efter mönsterdetektion, kan inte fungera om mönstret från början inte syns. T ex är de flesta bilmekanikerna självlärda genom att plocka isär motorer och sedan sätta ihop. Många guider kan inte läsa karta, de har lärt sig genom att känna igen mönster i terräng (tänk Indian scouts), gå fel och hitta rätt. Om läraren inte äger den här typen av mönsterigenkänning då blir det svårt för hen att undervisa en individ med just de här egenskaperna.
Barn och vuxna med olika diagnoser eller olika särpräglade egenskaper kan inte falla in i skolsystemets uppbyggnad för att tillvägagångssättet att utbilda inte stämmer överens med den inbyggda logiken. Är barnet eller den vuxna mindre begåvad då? -Absolut inte! Den kommer fram till samma resultat med en annan typ av logik. Den ärvda synen på logik i ”skolsystemet” är föråldrat. Vi har för faktum mer kunskap om hjärnans magnifika möjligheter idag än någonsin tidigare, då vi har byggt nutida forskning på ackumelerade resultat.
Föräldrarna då? Det är grymt att säga att en förälder är sämre för att barnet far illa i skolan (det är här roten till barnets illvilja kommer från). Forskning har visat i många år, att barn som far illa i hemmet längtar till skolan då det blir en fristad. De allra flesta föräldrar med hemmasittande barn vänder sig ut-och-in för att förstå varför.
Att föra en vuxendialog med ett barn är inte speciellt gynsamt, då de saknar både ordmängd och förmåga att tolka vad som händer. Föräldern lägger pussel, lirkar, trixar och med alla icke invasiva sätt försöker förstå vad det är som händer.
I allra flesta fall är det inte en hysterisk förälder som färgar sitt barns upplevelse av den svårtolkade instutitionen, men en ytterst pedagogisk förälder som försöker skapa logik i tvång för barnets bästa genom egna erfarenheter, sig själv och sin kunskap om barnets emotionella revolt i igenkännbar situation.
Det omöjliga tvånget
- Att lägga ansvaret på föräldrar att tvinga sina barn in i en miljö som för barnet känns som tortyr är oetiskt.
- Att antyda att denne förälder riskerar LVU är inte bara grymt – det är vetenskapligt förkastligt.
- Barn med avancerad mönsterlogik, abstrakt empati eller icke-linjär kognition hamnar ofta i konflikt med en skolinstitution som inte utvecklats på 182 år.
- Att skuldbelägga föräldrar för detta är en systemisk blindhet.
Det är absurt att ens överväga LVU för barn som far illa i skolan på grund av skolans systemfel.
LVU ska hantera omsorgsbrist, inte kognitiv felmatchning.
Lärare har order uppifrån att undervisa alla på samma sätt. De saknar mandat att anpassa utbildning för hjärnor som inte passar systemet. Och eftersom det inte finns utredningar som beskriver dessa logiker, hamnar barnen i gråzonen mellan okunskap och tvång.
Förklaringar
Vad är en “Pattern Mapper”? (Definition)
En pattern mapper är en person vars hjärna är specialiserad på mönsterigenkänning, avvikelsedetektion och systemanalys. Det är en evolutionär rest – de var individerna som:
- såg avvikelser i terräng
- upptäckte faror tidigt
- höll koll på systemens hållbarhet
- fungerade som tidiga “scouts”
Det är en kognitiv specialisering, inte en diagnos.
Få är pattern mappers jämfört med mängden “jägare och samlare”-logiker i historiska samhällen. En pattern mapper kan inte fungera i ett system där mönstret inte syns från början. Om en lärare inte har den typen av hjärna blir det helt enkelt svårt att undervisa en elev som tänker i mönsterlogik.
Christine Djerf, Nyhetseko.se
