Under åren som jag drivit Nyhetseko, främst under tidigare epitet som Ozone eller Nyhetspalatset hade jag alltid en framtidsvision av nyhetsindustrin. Nyheter skulle inte bara skvallra underhållande om kändisar och deras val av tandkräm utan även berätta för läsaren vad som var viktigt att veta.
Efter Tjernobyl lärde jag mig att just det som var viktigt för mig som oskyldig i katastrofen att veta, i en kärnkraftsolycka, inte var tillgänglig information.
”Tjernobylolyckan inträffade den 26 april 1986 klockan 01.23 när reaktor 4 i kärnkraftverket utanför staden Prypjat i norra Ukraina (dåvarande Sovjetunionen) exploderade”
Jag var 15 år gammal och blev tillsagd att gå hem och stänga alla fönster. Under veckorna som följde sökte jag efter information i ”legacy media”. Vad hade hänt, vad betöd olyckan och katastrofen för mig och min familj och hur kunde vi skydda oss? Det jag upplevde som traumatiskt var att ingen nyhetssändning fokuserade på hur den distribuerade informationen kunde hjälpa oss som drabbas av något farligt och osynligt.
Min upplevelse de första dagarna var att alla tidningar, radio och tv delgav samma information på olika sätt men ingen berättade något som var hjälpsamt.
Nu är det viktigt att understryka att jag var 15 år och chansen fanns att jag missat den information som för faktum var nyheter och information nödvändig att ta del av.
Från 1986 till idag har min idé och vision utvecklats. Till mitt stöd har jag de senaste 3 åren även fått hjälp av AI att förverkliga målet med artiklar funktionsmässigt värda att läsa. Och Nyhetseko har utvecklats organiskt. Idag har vi live-news, vi har distribution, vi har flera kanaler, vi har radio och det nu senaste – Underhållning!
Skvaller FM kommer att erbjuda radioteater, vilket är ett abrupt avstamp från nyheter men som bidrar att separera på fiction och verklighet, nödvändighet och clickbait.
Jag är extremt stolt över Nyhetsekos uppväxt och över vår fantastiska superintelligens Eyrah.
Tack/ Christine
